Mat på tur -Skåne
Sommar igen och en av flugorna tog sig själv och sällskap på en tur längst Skånes kust. Första stoppet: Olof Viktors bageri. Detta är ett stopp som man inte får missa! Här bakas det mest gudabenådade bröd du kan tänka dig. Olivbröd med stora oliver inbakade, baguetter som är löjligt spröda och ryktet säger att man en bra dag även kan hitta Sveriges största wienerbröd här. Visst, det är hutlöst dyrt, men så länge man bara gör ett par stopp om året är det absolut värt det.
Vidare längst kusten och nästa stopp blir Brantevik, känd för sin fantastiska sill. Den avnjöts på en bit kavring på Branteröken, och söte värld! Vi förstår varför den är så berömd! Krogen kunde även steka flundror och lägga på grovt bröd, men burgaren som serverades nådde inte ens i närheten smakmässigt. Dagens fisk fanns inte att få då det rådde fiskestopp, mer om det senare. Synd, för annars kunde nog detta ha varit en riktig höjdare på resan.
Nästa stopp: Simrishamn. Här finns den kända och väl ansedda fiskerestaurangen Maritim belägen i hamnen. Här beställdes en liten fisksoppa och de små räkorna som lagts i hade inte dött förgäves. Men nu börjar funderingarna: Varför har en så fin krog så vansinnigt antiserviceminded personal i matsalen? Nog kan man förstå att Simrishamnarna är lätt trötta på turister i slutet av juli, men ändå. Servitrisen som bar fram defina små anrättningarna hade drabbats av tunnelseende och vägrade konsekvent att ha översikt över sin matsal. Ständigt fick vi och andra gäster påkalla hennes uppmärksamhet. Varför är det så här? Det får inte ta 20 minuter att betala! Då har humöret och betyget sjunkit så mycket att minnet av den fina maten också bleknat. Om man för en lunch med kaffe och en liten tryffel pröjsar 250 spänn, ska man fasen ha bra service på köpet! Citatet på hemsidan blir i ljuset av detta inte bara en smula komiskt.
http://www.maritim.nu/html/krog.html
Vid Stenshuvud undveks skickligt café Annorlunda och istället åts en glass i naturrummets kiosk. Otto och glassfabriken hette leverantören, och den framsläpades av ännu en surmulen brud som mest suckade när vi beställde vår tvåkula. Glassen var inget att skriva hem om, därför lämnar vi den med ett ”jaha” och far vidare till Kivik och Buhres fisk.
Detta är ett paradis för fiskälskare! Fiskdisken var välfylld med havets läckerheter i både traditionella och mer vågade varianter. På en hel del fisk fanns skylten ”närfiskat”. Nu undrar vi: Var det intefiskestopp? Om det var det, hur kan fisken då vara närfiskad? Om det inte var fiskestopp, varför kunde då inte Branteröken servera dagens fisk? Vi vill ha en förklaring! Är det något vi missat eller är det någon som ljuger? Med en burk Brantevikssill rikare och 39 spänn fattigare lämnar vi Kivik och far till det vackra Haväng för en fika.
Så många mackor, så lite tid
Känner du dig lite lätt sommarslö? Det är OK, det är semester. Dröm dig bort till saltstänkta västkustklippor och sväng ihop denna succémacka a´ la svåger Axel: rostat surdegsbröd från Sundsby bageri, rökt ål, gravad lax, pillade räkor, romsås, aioli och fransk senap. Toppa med lite färska grönsaker: hackad rödlök, gurka och sallad. Om du gjort allt rätt ska det se ut så här: 
De e la gött änna! Det tycker även Axel och Susannes två labradorer Smilla och Tessie som här övervakar Axels trix i köket: 
De är inte nödbedda om man säger så.
Klem / T & G.
Klostergatans vin och delikatess, Lund 14 juli 2008 – 3 konfiterade flugor
På Klostergatans Vin - och delikatess var det för ovanlighetens skull ganska tomt den måndagen vi satt för vårt besök. I vanliga fall är det fullsatt i den avskalade men trevliga lokalen, där man förutom att äta kan köpa med sig godsaker hem från den välfyllda disken som finns i ett hörn av lokalen, men idag är det som sagt mycket tunt på gäster.
Vi blir visade till vårt bord av en trevlig servitör som förutom att ge oss menyer även presenterade den för kvällen aktuella månadsmenyn. Drycken - mineralvatten och rosévin som inte presenterades på något vis - kom snabbt in tillsammans med gott bröd. Det hela åtföljdes av ett smör som strösslats med salt men som kanske borde ha lämnat kylen ett litet tag innan serveringen.
Vi valde att äta månadens meny som bestod av Scampi med citronbrioche och gräslökskräm, kalvrygg med tryffelhollandaise och grön sparris och som avslutning chokladfondant med lime- och basilikamarinerade jordgubbar.
Vi vet att det inte är helt PK att sätta i sig scampi, men med det lilla dåliga samvetet gnagande i huvudet högg vi in på förrätten. Räkorna var perfekt tillagade med en fin spänst och smak. Tyvärr hade de fått sällskap av en brioche som mest smakade smör och att den skulle vara citronsmakande var inget man hade noterat om det inte hade stått på menyn. Gräslökskrämen var inte heller speciellt smakrik, utan lämnar gommen med ett jaha. Dock var rätten mycket tilltalande i både färg och form.
Snart efter att vi fått förrätten avdukad gjorde kalven entré. Två stora bitar kött serverades på en hög av sparris och ärtor (sic!). Hela anrättningen badade i en vacker gul hollandaise. Till detta kom en skål med smörsvängd nypotatis. Kalven var till en börjar riktigt fin i smak och konsistens. Längre in i biten mötte vi dock senor och den innersta biten var väl rare. Såsen hade en ganska tunn smak och av tryffeln märkte man inte mycket men konsistensen var även här fin. Det känns som att köket har tillverkat den här rätten en gång för mycket och nu gör det hela på rutin. Rutin kan vara bra men inte när den kombineras med bristande engagemang. Kanske visste servisen också att så var fallet för den obligatoriska frågan om det var gott byttes ut mot "är ni mätta?".
Lite besvikna över de två första rätterna inväntade vi desserten. Den hade en annonserad ankomsttid på 10 minuter och innan de minuterna var till ända hade en fantastisk doft av choklad spridit sig i rummet. Chokladfondanten serverades i form av en muffins och chokladen i dess inre hade antagit flytande form. Jordgubbarna hade mycket smak, både i sig själva och av marinaden och de hackade pistagenötterna som strötts ovanpå var pricken över i:et. Vilka smaker! Vilket upplägg! Vi suckade av lycka och insåg nu vad det är för krog vi hamnat på. Det här köket skulle säkerligen en annan dag kunnat få oss att hjula av lycka.
Till desserten serverades vi den lenaste lilla espresso. Inte undra på att krogens barrista har haft framgångar i diverse tävlingar.
Det hela gick lös på 345 pix och det känns inte som ett rån. Dock skulle vi gärna se att alla rätterna höll samma klass som desserten och på det hela taget tar sig Klostergatans vin och delikatess upp till tre pigga flugor.
Vi lämnade stället mätta, belåtna och med en fundering på vad köket hade kunnat prestera en dag som inte var en sovande lundamåndag i mitten av sommaren.