konfiteradeflugan

Besöket ägde rum en ganska kall kväll i början av december. Vi blev visade till ett bord på nedervåningen, just bredvid baren. Fördelen var att vi där hade bra uppsikt över köket, men nackdelen att vi hamnade mitt i serveringspersonalens lite mer privata sfär.

Både Gabbis och Tina beställde Panzerotti con gorgonzola, prosciutto, noci e basilico och till efterrätt en pannacotta med lime och skogsbär. Eftersom bilen stod utanför och det var mitt i veckan nöjde vi oss med Pellegrino och lättöl.

Servicen var det egentligen inget fel på, men det var störande att personalen hade högljudda, och helt uppenbart privata konversationer inom hörhåll. Visst kan det tyckas charmigt, men detta fallet var det bara störande. Inte heller ser det så trevligt ut när serveringspersonalen halsar sin Pellegrino, för att sedan trava iväg med sin bricka. Dock: Snabb servering av maten och bra rekommendation om dessert.

Pastan var helt klart italiensk på många sätt. Den var vällagad av goda råvaror. Det vi saknade var det där lilla extra, det där som gör att man minns en rätt. Pannacottans smakblandning var intressant, men vi var helt överens: Detta stället är inget man skriver hem om och belönar det med tre konfiterade flugor med ett rätt graverande minus efter.