konfiteradeflugan

Nu har flugorna ännu en gång varit ute på recensionsrunda. Denna gång ville de vara steget före Bong och intog en av Malmös nyaste krogar, Söderbloms lounge och bar på Östra förstadsgatan.  Lokalen är stilren i svart, vitt och rött och den känns fräsch och ny. Bemötandet från serveringspersonalen är trevligt och familjärt men ändå proffsigt och effektivt. Snabbt kom vi på plats och fick menyerna samt vår dryck, mineralvatten och en Mariestad.

Menyn var en trevlig bekantskap med flera fina förrätter som SoS och rostad paprikasoppa med pilgrimsmusslor. Dock hade flugorna på känn att det skulle bli för mycket med tre rätter denna afton och valde att spara förrätterna till nästa besök - för ett sådant blir det, det kan utlovas redan nu- och istället gå på varmrätterna. Fyra fiskrätter fanns på menyn men magarna skrek efter grillat kött och från grillmenyn, som erbjöd stor variation av både köttsorter och storlekar, plockades en entrecote och en ryggbiff. Till detta fick man välja potatis och sås och det självklara valet här var purjolökspotatis och Söderbloms specialsås - en egenhändigt komponerad sås.

Köttet anlände upphöjt på grillade grönsaker som även fått sällskap av grillad sparris, och nu vattnas det rejält i munnen. Efter ett jack i köttet vet vi: Detta är perfekt tillagat. Köttet har umgåtts med grillen helt enligt våra önskemål och kvalitén på köttet skäms inte för sig. Potatisen serveras i en form vid sidan och det utlovas påfyllning på både den och såsen om så önskas. Såsen var i sig en intressant i historia . Det var en blandning av bearnaise och rödvinssås, mixad med hackad rödlök och det hela smälte perfekt ihop med grillbiten och potatisen.  Det åts, åts och åts och se - det var roligt hela tiden. När köttet var slut var magen alldeles lagom mätt och gommen glad som en lärka. Detta var helt enkelt gott och bra käk!

Vi lät inte oss stoppas där utan högg in på desserterna. De var tre till antalet plus den nu nästan obligatoriska tryffeln. Vi föll som vanligt för creme brulén och det kändes som ett riktigt val. Konsistensen var fin, smaken mjuk och rund och täcket knaprigt. Tallriken var dessutom snyggt dekorerad med bär och choklad.

Till det sista: Notan. För denna ypperligt välsmakande middag fick vi pröjsa 230:- per man! Det gör faktiskt det hela till en tramsigt prisvärd och smakrik historia och för första gången på mycket länge sätter vi betyget 4 flugor. Det för den fina och uppmärksamma betjäningen, den goda maten, det fina upplägget och det rara priset. Vi säger tack till Söderbloms och hoppas att Bong snart kommer och hälsar på. Vi är övertygade att denna nya stjärna på Malmös kroghimmel då får ännu en blomma i hatten.

Dörröds stolthet - Anna - blev ett år vackrare i november och sent om sider firades hon med en god middag på Tempo nu i tisdags. Fluga T. var med och rapporterar att Tempo behåller sin ställning bland Malmös främsta krogar. Förrätten var knaperstekta kycklingbitar i en fin sherrybuljong och varmrätten var en härlig kummel med potatismos, blåmusslor och mangold. Gott och vackert och vilken personal  - ibland blir allt så rätt. På Tempo är det rätt mest hela tiden!

Tempo Bar & Kök
S. Skolgatan 30A
214 22 Malmö
Tel: 040-12 60 21

Efter bombdåd i idylliska Lund stängde vårt gamla vattenhål &bar. Ur askan uppstod Myntha kök och bar och det var dit vi styrde kosan en kulen februarikväll.

Vid ankomst till Myntha hälsades vi välkomna av en styck trevlig servitör. Vi fick slå oss ned vid vårt bord och fick våra menyer. Menyn består av fem förrätter, sju varmrätter som spänner mellan pasta och fisk till kött och "Myntha steaks" samt tre desserter. Förrätterna ligger runt 79 kr och varmrätter från 139 - 235 kr. Någon vinlista fick vi aldrig men vi såg att den fanns.

Våra magar skriade efter mat så vi fick be om något att gnaga på innan maten kom och vi fick in en korg bröd och en skål olja. Inga brödtallrikar. Vi gillar bröd + olja men kom igen - det är inte "rustikt, italienskt, lantligt" att servera bröd så - bara slabbigt. Men det gick ner - vi är inte nödbedda.

Som varmrätt valde båda flugorna den gräddiga fisk- och skaldjursgrytan smaksatt med saffran, tomat och vitlök och toppad med aioli för 139 kr. Varmrätten serverades hyfsat snabbt tillsammans med två bitar vitlöksbröd. Portionen var enorm. Hulken hade med lätthet blivit mätt. Smaken var fin; len och gräddig med en behaglig balans mellan vitlök och tomat. Fisken gissar vi var lax och skaldjuret för dagen var burkräka. Smaken (undantaget räkorna) var det som sagt inget fel på men den enooorma portion som serverades gjorde att man tröttnade efter ett tag. Burkräkorna lämnade en järnaktig smak som inte var helt toppen. Kanske kunde kocken ha brutit av med något välsmakande skaldjur på toppen - några färska musslor eller en kräftklo. En annan variant vore ju såklart att servera grytan i mindre portion och använda färska räkor. Aiolin var fin och smaksatt med citron - fräscht och gott.

Trots stinna magar togs beslutet att flugorna skulle kalasa på ännu en rätt - en dessert. "Gammeldags (?) vaniljglass" och enligt menytexten skulle den vara "Hemmagjord såklart, med varm chokladsås och bananchips". Nu la Myntha in en andra växel och höjde sig ett snäpp. Riktigt god vaniljglass serverad i en skål men den lena, goda chokladsåsen i en egen skål vid sidan om. Så enkelt och så gott! Bananchipset var en torr och hård historia som vi hoppas de stryker direkt. På toppen av glassen tronade en kvist mynta... Nice!

Vad blir då betyget? Nja, Bong yvdes ganska rejält över servicen och visst, den var inte alls otrevlig men då lokalen inte var överfull önskar vi att de visat oss något mer uppmärksamhet och presenterat vinlistan, serverat dryck lite kvickare, gett oss assietter till brödet och helt enkelt tightat upp det hela. Det var lite slappt om man säger så. Inte otrevligt alls - bara lite ...

håglöst? Vi hoppas inte att Myntha tröttnat redan utan gasar på istället och lyfter sig ett snäpp. Både angående service och mat. Man får kvantitet för pengarna men inte alltid kvalité.

Betyg: Tre mätta flugor.

Hela kalaset landade på 541 kr och då drack vi mineralvatten/lättöl samt dubbel espresso/te till. Eller dubbel expresso som det heter på Myntha-språk...

Klostergatan i Lund har fått en ny restaurang: Gourmet Grön. Den ena flugan har hört skvallret om konceptet från gröningens hemstad Karlshamn och nog har det varit goda ord som nått öronen. Frågan var: Skulle stället leva upp till sitt rykte?

Som på så många ställen möts man av en delikatessdisk där man kan köpa med sig diverse godsaker hem. Vi väljer dock att ta trappan upp där vi möts av en leende servitris och ett dignande buffébord. Vi beställer en meny bestående av buffé, varmrätt och efterrätt och undrar hur det hela ska gå till. Servisen såg den lätta förvirringen och instruerade: Först hugger man in på buffen, sen löser sig resten. Sagt och gjort: Hugga in var just vad vi gjorde! Små marinerade champinjoner trängdes med cole slaw, en enorm parmesanost och mängder av andra grönsaker och tillbehör. Ett av tillbehören som verkligen stack ut var rostade valnötter. Så enkelt och så gott! På bordet fanns även lite kallskuret och skaldjur. Åsynen av det hela var så vackert att änglarna grät och smakerna var höga och grönsakerna spänstiga. Smakerna och färgerna hade verkligen satts i centrum i den avskalade lokalen och den mycket serviceinriktade och otroligt trevliga personalen gjorde allt för att vi skulle känna oss som hemma.

Men sen kom varmrätten. T fick en fläskfilé med champinjoner och potatisgratäng - något som vem som hade kunnat sno ihop en bra lördagskväll. G presenterades för en bulgursallad med räkor och kronärtskockshjärta och blev inte speciellt glad av det.  De tidigare så höga smakerna hade nu fallit platt. Vi var bara förbryllade. Vad var tanken? En sagolik buffé och sen det här? Betyget dallrar betänkligt och efter att vi fått i oss det varma undrar vi vad som ska komma härnäst.

Då slår de till igen!  Hej och hå! Äppelkaka - med kakbitar, och inte vilka kakbitar som helst utan av fina mandelbiscotti. Till det en punschgrädde vilket blev en högst angenäm kombination. Trots att magarna vid det här laget putar betänkligt kräver desserten en omtagning, vilket var fullt möjligt då även den serverades i bufféform.

Hela menyn landade, med dryck, på under 300 kronor och det var den absolut värd. En del av den kunde gott ha kostat mer än så utan att smålänningen hade skrikit. Det vi sätter oss emot är varmrätten. Varför? Konceptet - för det är frågan om ett koncept - hade definitivt mått bättre av att varmrätten blev en del av buffé, för det var minsann synd att de rara ärtor som serverades på det dignande bordet skulle komma att bli förrättsstämplade.

Gourmet Grön får 3 konfunderade men hoppfulla flugor, som verkligen hoppas att det varma snart blir en del av buffén.

Medan ena flugan kollade in kräftor var den andra flugan på Malta. Vad äter man där då? undrar ni. Svar: Kanin.
Prisa Gud att du inte är kanin på Malta. Malteserna gillar nämligen att äta kanin - a lot. Vi såg flera restauranger som erbjöd hela menyer med kaninrätter. Förrätten kunde t ex vara en spagetti med kaninsås, varmrätten en kaninstuvning med rött vin. Visst, det är säkert jättegott och jag är verkligen inte vegitarian men det lockade inte att beställa in kanin - ser det mer som ett husdjur... Nåväl, en annan speciallitet är Bragoli  - biffrullader fyllda med bacon, brödsmulor, persilja och vitlök. Inte heller detta hann vi pröva för vi såg ljuset redan andra dagen på Malta. Ljuset var en strandservering som serverade överjordiskt god mat. Stället heter Huggy Bears och ligger precis vid stranden i Bugibba, Malta.


T ex kunde man avnjuta en pizza "House"; spröd botten, hemlagad tomatsås, färska champinjoner, svarta oliver, paprika, kokt ägg, maltesisk fårost samt inhemsk korv. Det är den mest fulländade pizza jag någonsin ätit. Det blev således ganska mycket pizza på Huggys under resan.... Inte lika god var den s k Maltesiska salladen. Vacker men smaklös.



Till maten drack vi ofta sangria men pröva den maltesiska lagern Cisk och den lokala läsken Kinnie. Kinnie är en bitter apelsinläsk som passar perfekt att svalka sig med i värmen.

Så res till Malta om ni vill äta riktigt fin pizza eller är modiga nog att sätta tänderna i Stampe & co... ;-)

Känner du dig lite lätt sommarslö? Det är OK, det är semester. Dröm dig bort till saltstänkta västkustklippor och sväng ihop denna succémacka a´ la svåger Axel: rostat surdegsbröd från Sundsby bageri, rökt ål, gravad lax, pillade räkor, romsås, aioli och fransk senap. Toppa med lite färska grönsaker: hackad rödlök, gurka och sallad. Om du gjort allt rätt ska det se ut så här:

De e la gött änna! Det tycker även Axel och Susannes två labradorer Smilla och Tessie som här övervakar Axels trix i köket:

De är inte nödbedda om man säger så.

Klem / T & G.

På Klostergatans Vin - och delikatess var det för ovanlighetens skull ganska tomt den måndagen vi satt för vårt besök. I vanliga fall är det fullsatt i den avskalade men trevliga lokalen, där man förutom att äta kan köpa med sig godsaker hem från den välfyllda disken som finns i ett hörn av lokalen, men idag är det som sagt mycket tunt på gäster.

Vi blir visade till vårt bord av en trevlig servitör som förutom att ge oss menyer även presenterade den för kvällen aktuella månadsmenyn. Drycken - mineralvatten och rosévin som inte presenterades på något vis - kom snabbt in tillsammans med gott bröd. Det hela åtföljdes av ett smör som strösslats med salt men som kanske borde ha lämnat kylen ett litet tag innan serveringen.

Vi valde att äta månadens meny som bestod av Scampi med citronbrioche och gräslökskräm, kalvrygg med tryffelhollandaise och grön sparris och som avslutning chokladfondant med lime- och basilikamarinerade jordgubbar.

Vi vet att det inte är helt PK att sätta i sig scampi, men med det lilla dåliga samvetet gnagande i huvudet högg vi in på förrätten. Räkorna var perfekt tillagade med en fin spänst och smak. Tyvärr hade de fått sällskap av en brioche som mest smakade smör och att den skulle vara citronsmakande var inget man hade noterat om det inte hade stått på menyn. Gräslökskrämen var inte heller speciellt smakrik, utan lämnar gommen med ett jaha. Dock var rätten mycket tilltalande i både färg och form.

Snart efter att vi fått förrätten avdukad gjorde kalven entré. Två stora bitar kött serverades på en hög av sparris och ärtor (sic!). Hela anrättningen badade i en vacker gul hollandaise. Till detta kom en skål med smörsvängd nypotatis. Kalven var till en börjar riktigt fin i smak och konsistens. Längre in i biten mötte vi dock senor och den innersta biten var väl rare. Såsen hade en ganska tunn smak och av tryffeln märkte man inte mycket men konsistensen var även här fin. Det känns som att köket har tillverkat den här rätten en gång för mycket och nu gör det hela på rutin. Rutin kan vara bra men inte när den kombineras med bristande engagemang. Kanske visste servisen också att så var fallet för den obligatoriska frågan om det var gott byttes ut mot "är ni mätta?".

Lite besvikna över de två första rätterna inväntade vi desserten. Den hade en annonserad ankomsttid på 10 minuter och innan de minuterna var till ända hade en fantastisk doft av choklad spridit sig i rummet. Chokladfondanten serverades i form av en muffins och chokladen i dess inre hade antagit flytande form. Jordgubbarna hade mycket smak, både i sig själva och av marinaden och de hackade pistagenötterna som strötts ovanpå var pricken över i:et. Vilka smaker! Vilket upplägg! Vi suckade av lycka och insåg nu vad det är för krog vi hamnat på. Det här köket skulle säkerligen en annan dag kunnat få oss att hjula av lycka.

Till desserten serverades vi den lenaste lilla espresso. Inte undra på att krogens barrista har haft framgångar i diverse tävlingar.

Det hela gick lös på 345 pix och det känns inte som ett rån. Dock skulle vi gärna se att alla rätterna höll samma klass som desserten och på det hela taget tar sig Klostergatans vin och delikatess upp till tre pigga flugor.

Vi lämnade stället mätta, belåtna och med en fundering på vad köket hade kunnat prestera en dag som inte var en sovande lundamåndag i mitten av sommaren.

Igår gjorde flugorna än en gång ett nedslag i Malmös krog- & restaurangdjungel. Stället för kvällen blev Volym som ligger på Kristianstadgatan 7 vid Möllevångstorget.

Vi valde att sitta ute och äta och vi fick snabbt ett bord samt menyer och ett glatt bemötande av servitören. Men sedan började allt gå i slow motion... Uteserveringen var vid denna tidpunkt ingalunda full, det var ett annat sällskap på sex personer och så vi två. Så man kan inte ursäkta att vi blev liksom bortglömda på att personalen hade fullt upp. Vi fick vänta ca 15 minuter på att få beställa och sedan ytterligare 10 minuter på att få in lite bröd och dryck.

Tack och lov var brödet fantastiskt; ljummet och gott med en härlig skorpa!

Vi beställde även in lite vitlöksbröd före maten och det skulle gå att fixa meddelade servitören trots att det inte stod på menyn. Av någon outgrundlig anledning så glömdes detta bort! Vi såg inte röken av vårt hett eftertraktade vitlöksbröd och vi orkade inte fråga då våra varmrätter serverades efter inte allt för lång väntetid.

G:s varmrätt bestod av en härlig kalventrecote med tryffelpotatis, gremolatasmör, rödvinssky och grön sparris för 179 kronor. Entrecoten var fantastiskt mör och fin - kan vara den bästa hon ätit. Smaken förhöjdes ytterligare av gremolatasmöret med sin underbara citrontouche.

Tryffelpotatisen serverades som en liten gratäng vid sidan om och var perfekt i konsistensen med en väl avvägd tryffelsmak.

T:s varmrätt bestod av fin-fin gös med som vilade på en bädd av dinkel och bönor. Till detta serverades spänstiga vårgrönsaker, gräddmangold och parmesan. Fisken var mycket bra tillagad! Att kalla mangolden för gräddig är dock en överdrift men rätten var ingalunda torr. Lite mer riven parmesan skulle inte skadat. Gott tuggmotstånd i dinkel- och bönsalladen.  Kändes som en fräsch, god och ganska nyttig rätt för 159 kronor.

Till detta drack G. ett glas husets röda och T. ett glas Mauro Rosé. Husets röda var ett vin från Sicilien som G. tyckte passade perfekt till kalven. T:s rosé var lite blekare men helt ok.

Vi hoppade över de lite mer avancerade efterrätterna och beställde in var sin husets tryffel för 22 kronor /st. Den serverades i all enkelhet med lite pudrat florsocker och färska jordgubbar. Tryffeln hade en god choklad/kolasmak och man kunde även ana en ton av hallon och apelsin.

Mycket gott!

Vi beställde in varsin kaffe som avrundning och det smakade bra. Servitören frågade om vi ville ha påtår och det ville vi gärna. Precis som vitlöksbrödet glömdes detta bort! Efter att rejält sura väntat på att få prata med någon i personalen (för de bara gick upp i rök under långa stunder) fick vi tillslut betala och då naturligtvis vänta (vänta, vänta...) på att få kvitto osv.

När vi lämnar stället har vi tusen frågor: Varför frågar ingen om vi vill ha något att dricka medan vi tittar på menyn? Varför är vår servitör klädd i ett linne (!!) när han serverar? Ska det bidra till en avslappnad slappestil som ska få en att känna sig som om man var hemma hos en polare? Tack, men nej tack. Ta på dig en tröja åtminstone. Varför är  tjejen som serverar så hålögt ointresserad av gästerna? När ska vissa som jobbar i restaurangbranschen fatta att gästen ska få känna sig som en kung? Vi vill ha åtminstone ett leende när vi betalar närmare 200 pix för en tallrik mat. Varför glöms vårt vitlöksbröd och kaffepåtår bort?

Vi vill verkligen poängtera att maten på Volym är riktigt, riktigt god och vällagad och den förtjänar verkligen en bättre inramning i form av en uppmärksam och mer effektiv servering. Små förändringar skulle göra Volym till ett trevligare ställe.

Betyget blir sammanlagt tre trötta flugor som saknar påtår, vitlöksbröd och lite uppmärksamhet.