Mat på tur -Skåne
Sommar igen och en av flugorna tog sig själv och sällskap på en tur längst Skånes kust. Första stoppet: Olof Viktors bageri. Detta är ett stopp som man inte får missa! Här bakas det mest gudabenådade bröd du kan tänka dig. Olivbröd med stora oliver inbakade, baguetter som är löjligt spröda och ryktet säger att man en bra dag även kan hitta Sveriges största wienerbröd här. Visst, det är hutlöst dyrt, men så länge man bara gör ett par stopp om året är det absolut värt det.
Vidare längst kusten och nästa stopp blir Brantevik, känd för sin fantastiska sill. Den avnjöts på en bit kavring på Branteröken, och söte värld! Vi förstår varför den är så berömd! Krogen kunde även steka flundror och lägga på grovt bröd, men burgaren som serverades nådde inte ens i närheten smakmässigt. Dagens fisk fanns inte att få då det rådde fiskestopp, mer om det senare. Synd, för annars kunde nog detta ha varit en riktig höjdare på resan.
Nästa stopp: Simrishamn. Här finns den kända och väl ansedda fiskerestaurangen Maritim belägen i hamnen. Här beställdes en liten fisksoppa och de små räkorna som lagts i hade inte dött förgäves. Men nu börjar funderingarna: Varför har en så fin krog så vansinnigt antiserviceminded personal i matsalen? Nog kan man förstå att Simrishamnarna är lätt trötta på turister i slutet av juli, men ändå. Servitrisen som bar fram defina små anrättningarna hade drabbats av tunnelseende och vägrade konsekvent att ha översikt över sin matsal. Ständigt fick vi och andra gäster påkalla hennes uppmärksamhet. Varför är det så här? Det får inte ta 20 minuter att betala! Då har humöret och betyget sjunkit så mycket att minnet av den fina maten också bleknat. Om man för en lunch med kaffe och en liten tryffel pröjsar 250 spänn, ska man fasen ha bra service på köpet! Citatet på hemsidan blir i ljuset av detta inte bara en smula komiskt.
http://www.maritim.nu/html/krog.html
Vid Stenshuvud undveks skickligt café Annorlunda och istället åts en glass i naturrummets kiosk. Otto och glassfabriken hette leverantören, och den framsläpades av ännu en surmulen brud som mest suckade när vi beställde vår tvåkula. Glassen var inget att skriva hem om, därför lämnar vi den med ett ”jaha” och far vidare till Kivik och Buhres fisk.
Detta är ett paradis för fiskälskare! Fiskdisken var välfylld med havets läckerheter i både traditionella och mer vågade varianter. På en hel del fisk fanns skylten ”närfiskat”. Nu undrar vi: Var det intefiskestopp? Om det var det, hur kan fisken då vara närfiskad? Om det inte var fiskestopp, varför kunde då inte Branteröken servera dagens fisk? Vi vill ha en förklaring! Är det något vi missat eller är det någon som ljuger? Med en burk Brantevikssill rikare och 39 spänn fattigare lämnar vi Kivik och far till det vackra Haväng för en fika.
Vad hungrig jag blir!
Hihi, det där med eldgaffeln var kul. Skryter de med halvsovande servitörer?
Har varit på nämnda restaurang under lågsäsong, och då fungerade servicen. Men detta var 7-8 år sedan - kanske före eldgaffelcitatets tid...