konfiteradeflugan

På Klostergatans Vin - och delikatess var det för ovanlighetens skull ganska tomt den måndagen vi satt för vårt besök. I vanliga fall är det fullsatt i den avskalade men trevliga lokalen, där man förutom att äta kan köpa med sig godsaker hem från den välfyllda disken som finns i ett hörn av lokalen, men idag är det som sagt mycket tunt på gäster.

Vi blir visade till vårt bord av en trevlig servitör som förutom att ge oss menyer även presenterade den för kvällen aktuella månadsmenyn. Drycken - mineralvatten och rosévin som inte presenterades på något vis - kom snabbt in tillsammans med gott bröd. Det hela åtföljdes av ett smör som strösslats med salt men som kanske borde ha lämnat kylen ett litet tag innan serveringen.

Vi valde att äta månadens meny som bestod av Scampi med citronbrioche och gräslökskräm, kalvrygg med tryffelhollandaise och grön sparris och som avslutning chokladfondant med lime- och basilikamarinerade jordgubbar.

Vi vet att det inte är helt PK att sätta i sig scampi, men med det lilla dåliga samvetet gnagande i huvudet högg vi in på förrätten. Räkorna var perfekt tillagade med en fin spänst och smak. Tyvärr hade de fått sällskap av en brioche som mest smakade smör och att den skulle vara citronsmakande var inget man hade noterat om det inte hade stått på menyn. Gräslökskrämen var inte heller speciellt smakrik, utan lämnar gommen med ett jaha. Dock var rätten mycket tilltalande i både färg och form.

Snart efter att vi fått förrätten avdukad gjorde kalven entré. Två stora bitar kött serverades på en hög av sparris och ärtor (sic!). Hela anrättningen badade i en vacker gul hollandaise. Till detta kom en skål med smörsvängd nypotatis. Kalven var till en börjar riktigt fin i smak och konsistens. Längre in i biten mötte vi dock senor och den innersta biten var väl rare. Såsen hade en ganska tunn smak och av tryffeln märkte man inte mycket men konsistensen var även här fin. Det känns som att köket har tillverkat den här rätten en gång för mycket och nu gör det hela på rutin. Rutin kan vara bra men inte när den kombineras med bristande engagemang. Kanske visste servisen också att så var fallet för den obligatoriska frågan om det var gott byttes ut mot "är ni mätta?".

Lite besvikna över de två första rätterna inväntade vi desserten. Den hade en annonserad ankomsttid på 10 minuter och innan de minuterna var till ända hade en fantastisk doft av choklad spridit sig i rummet. Chokladfondanten serverades i form av en muffins och chokladen i dess inre hade antagit flytande form. Jordgubbarna hade mycket smak, både i sig själva och av marinaden och de hackade pistagenötterna som strötts ovanpå var pricken över i:et. Vilka smaker! Vilket upplägg! Vi suckade av lycka och insåg nu vad det är för krog vi hamnat på. Det här köket skulle säkerligen en annan dag kunnat få oss att hjula av lycka.

Till desserten serverades vi den lenaste lilla espresso. Inte undra på att krogens barrista har haft framgångar i diverse tävlingar.

Det hela gick lös på 345 pix och det känns inte som ett rån. Dock skulle vi gärna se att alla rätterna höll samma klass som desserten och på det hela taget tar sig Klostergatans vin och delikatess upp till tre pigga flugor.

Vi lämnade stället mätta, belåtna och med en fundering på vad köket hade kunnat prestera en dag som inte var en sovande lundamåndag i mitten av sommaren.